Fitnessfighten

Löpning 2012:
30,44 km.

Måndag 16/1:
Tränat Styrka - Bröst/Mage 35 min
Gick bra idag trots mycket folk på gymmet. Provade bl a lite bänkpress för första gången på länge.
Tränade med 35 kg x 12 , x 10 , x 8 och åter x 10. Kollade därefter utmattad om jag klarade 45kg och det gjorde jag! Stark och duktig flicka! ...Det låter kanske inte så mycket...det var vad JR tog som 16-åring :-)

Tisdag 17/1:
4 km löpband. 24 min.
3 x 12 armhävningar.
3 x 12 bicepscurls. + 13.104 steg.

Onsdag 18/1: Vila.

Torsdag 19/1:
40 min styrketräning rygg och axlar på gymmet. Hårt tempo.
Testade denna "apparat" på slutet av passet.



Mkt bra! Jag har en sådan hemma också och skall ta tag i den på allvar!

Fredag 20/1: Vila.

Lördag 21/1:
Löpning 5,61 km på 37 min.
Minus 3 grader kallt men det gick fino fino!



Söndag 22/1:
Löpning 5,01 km på 30, 34 minuter.
Snö och minus 0,5 grader. Går ju riktigt bra att vinterspringa!

 

Igår morse gick jag ju av nattpass nr 2. Jag fick möjlighet att gå hem lite tidigare då min förmiddag var för kort för en normal dagsovning.

Jag fick sova 3 timmar och sedan skulle jag infinna mig inne i stan på stora grabbens skola för terminens utvecklingsamtal.

Jag var helt förvirrad!
På något sätt fick jag till dagen och hamnade sedan i Kungens Kurva på Rusta där jag köpte lite nya små hantlar till de yngsta i familjen för vår gemensamma gymnastik.

De var riltigt fina till ett bra pris tycker jag.
De rosa 1-kg kostade endast 39 kr för 2. 
Lila 2-kg kostade 69kr för 2 och de svarta 3-kg kostade 99 kr.
Det var lite tungt att släpa ut 20 kg kompakt shopping från Rusta.
 
Ps. säg inget till E då det blir födelsedagsprecent till honom.

 

Sedan hamnade jag på Intersport eftersom jag blev lite intresserad av vad Camilla hade skrivit om sport-BHar.
Hon och jag har samma "problem".
Stor bröskorg och liten byst.
Man får liksom aldrig till det med sport-bH:ar...
Hon tipsade om den trista kombinationen Large med A-kupa! (Shit vad deppigt det låter...)
Jag kunde andas samtidigt som den höll det lilla man har på stabil plats!
Jag provsprang den omgående på löpbandet 4 km, jäklar vad skönt och bra den satt!

Nu är jag frälst, Large Sport-BH med minsta kupan!
De kostade på REA 300 kr och fanns i flera färger.

Ps. En kul grej...
På Intersport ville en väldigt vänlig expedit hjälpa mig välja BH. Hon gav sig tusan på att Large inte var min storlek utan hon brottade in mig i en (Small) 70 D-kupa vid ett tillfälle.

Hon ansåg att en sport-BH skulle sitta hårt runt bröstkorgen och att min blygsamma byst skulle få fritt spelrumm i en D-kupa!
Oj vad jag skrattade!
När hon slutligen gick på rast skyndare jag mig att köpa den i Large med A-kupa! :-)

Mina mål 2012:

-Springa milen under 1 tim. (fattades 6 sekunder förra året...)

-Klara 5 dips.

-Klara 5 chins.
(Började från noll där förra året och gjorde som bäst 4 godkända av vardera.)

-Väga 56 kg som "normalvikt".
(Gick ju under sista delen av 2011 ned till drygt 56 kg från drygt 60 kg och skall nu försöka hålla det trots att jag bygger lite muskler.)


Jag läser mycket fitnessbloggar.
Jag imponeras av alla duktiga människor och deras kroppar.
Jag förstår vilket otroligt arbete och vilka uppoffringar som ligger bakom!

Jag är väl ungefär 20 år för gammal för att kunna fixa till en fantastisk kropp och jag började väl 30 år för sent att försöka och att intressera mig för träning och kost...men det ska inte få hindra mig från att göra så gott jag kan av det jag har och den jag är här och nu!

Jag känner mig fortfarande som en nybörjare inom detta område på alla fronter, jag kommer aldrig bli någon långdistanslöpare men jag glädjs över varje kilometer jag springer och varje kilo jag klarar att lyfta mer på gymmet.
Jag glädjs när jag ser förändringar på min kropp och när jag mår bra.
Jag stärks av när min sambo som själv är ett träningsfenomen känns stolt över mina framsteg.

Men när jag läser "riktiga" fitnessbloggar skäms jag nästan över mina egna små träningsinsatser.
Usch vad dum jag är!
Man ska inte jämföra sig med andra utan enbart med sig själv! Fy på mig!
Alla har börjat någonstans!
Jag skall bara hämta inspiration av andra bloggar, så får det bli framöver.

Jag hade tänkt lägga ned denna blogg som jag började eftersom jag tyckte att det kändes lite pisamt att sammanställa min blygsamma träning i en egen blogg...men vad fan, jag ger den en chans till.
Det är ju inte direkt så att folk hånar en för att man gör sitt bästa, det är ju oftast tvärt om här i bloggvärlden, man pushar och peppar varndra!

Så...nu kör jag! Mot bikinisommar 2012!

Löpning 2012: 15,82 km (Nu är jag på gång!)

Nu går det bra! Vägde 56,1 kg i lördags och 56,5kg i söndags. Jag är toknöjd! Det är alla frukter jag äter till mellanmål som gör att jag går ned i vikt + lite mindre portioner generellt.
Jag säger: Äntligen!

Måndag 9/1: 8738 steg. Sovdag.

Tisdag 10/1: Sprang för första gången i minusgrader och för första gången det här året och på 2 månader minst. Gick hur lätt som helst även om jag sprang riktigt långsamt och ostressat. Enl Runkeeper 4,82 km på 41 min. Men då träffade jag på ETL och stod och snackade en stund i den tiden :-)

Onsdag 11/1: 11.009 steg.

Torsdag 12/1:

Totalt drygt 15 min styrketräning med hantlar med hjälp av dessa 3 appar.
Barnen var med! Superkul! + 2 km löpning på bandet på 12 min. + 11.127 steg.

Fredag 13/1: 30 min styrketräning armar på gymmet. + 7589 steg.

Lördag 14/1: 3 km löpband + 5 min styrka med mobilens rump-app. 8944 steg.

Söndag 15/1: Löpning 6 km på 41 min. Runt sjön.

 

Hoppas att mina barn får bestående men av min ömma moderskärlek!

I dag trugade/tvingade jag dem att testa lite hemmatränings-appar jag laddat ned på mobilen med mig.



Ärligt talat, det var riktigt jobbigt och gick i bra tempo på det där apparna.
En kvinna instruerar och en klocka räknar ned på varje rörelse.
Vi hade inte så tunga hantlar, barn ska ju inte ha hantlar als egentligen men lite lite motion kan inte skada!



Vi ska försöka köra det här lite då och då hemma. fasen vad viktigt det är att barnen inte blir soffpotatisar!

Själv avrundade jag det faktiskt riktigt svettiga passet med 2 km löpning på bandet.
Nu är jag på gång igen.

Jo, en sak till. Min vikt har stabiliserats på under 57 kg vilket jag känner mig glad och nöjd över. Tror det beror på mellanmålen av frukt jag vräker i mig.
Jo, jag försöker undvika godsaker och att inte äta mig övermätt.

Löpning 2012: 0 km. (Inte riktigt kommit i gång där än..)

Ingen större skjuts har det blivit på stegen på räknaren heller.

Vi har dock varit 3 ggr på gymmet i veckan och startat upp kroppen med styrketräning.
Känns skönt att vi kommit till det läget!
Bara att köra på!  

(Söndag 1/1: 8.367 trötta steg på firman.)

Måndag 2/1: 10.327 steg.

Tisdag 3/1: 40 minuter styrketräning överkropp på gymmet + 6572 steg.

Onsdag 4/1: 12 ynka armhävningar + 10.458 steg.

Torsdag 5/1: 14.558 steg.

Fredag 6/1: 40 min styrketräning på gymmet. Rygg och axlar. Klarade 3 snygga chins + 2 med lite hjälp vid en provomgång mitt i passet. Kändes inte alls så tungt som jag mindes det + 5495 steg.

Lördag 7/1: 35 min styrketräning ben och lite mage på gymmet + 6577 steg.

Söndag 8/1: ......steg.

Jag har avvaktat med löpningen den här veckan då jag fortfarande känner att jag har något som gror i halsen.
Hade tänkt springa i morse innan jag började jobba kl 12.00 men jag hoppade över.

I förrgår var vi på gymmet och körde ett pass styrketräning rygg + att jag lade till lite mage.
När vi kom hem bättrade jag på det hela med att köra 30 min rock-ring med vikter i framför tvn.
Magen känns märkligt mosad efteråt. Från början när jag körde den här träningsrockringen fick jag blåmärken runt midjan men jag verkar ha vant upp mig med den.

I går efter jobbet sov vi en stund och sedan bakade jag muffins och vi åt middag. Därefter, ganska sent för att vara oss åkte vi till gymmet och körde ett stenhårt pass armar.

 (Lånad googlad bild)

Som näst sista övning körde vi 4 x 12 bicepscurls (har jag lärt mig att det heter, är dålig på namnen på övningarna fortfarande) man använder den stora stången och lyfter den när man står upp från rak arm till böjd arm upp mot hakan med mer eller mindre vikter på.
Efter som stången i sig väger drygt 20 kg räcker det alldeles utmärkt för mig och det var riktigt roligt att se vilken pump jag fick i armarna och i hela bröstkorgen.
Jörgen och jag skrattade, vi har alldrig sett mig sådan förut.
Jörgen berömde mig och sade att nu jäklar börjar det synas!
Kul!
Tyvär hade vi ingen kamera att föreviga det hela med :-)
Jörgen har alltid pump när vi åker från gymmet, känns som om hans skinn skall spricka men dit kommer jag nog inte på ett tag :-)
Bara kul att jag börjar komma någon vart och att det blir resultat, jag gör rätt!

 

Det blev inte så mycket eftersom jag jag var på campingsemester med väninnan Darr och alla barnen.
Blev ändå ett midnattslopp i år trots allt, att jag inte kunnat springa som jag önskat från juni pga knät och trots att jag hade ont i halsen och ryggen i lördags så slog jag mitt personbästa även om jag inte lyckade med min önsketid. Nära skjuter ingen hare, jag var 6 sekunder för sen!

Löpning 2011:
263,8 km.

 
Måndag 1/8:Gymmet 30 min rygg.
Löpning 5 km 33 min, åh vad skönt det verkar funka med knäna!

Tisdag 2/8:Löpning 5 km, 33 min. Lite kärvare idag. Känner av bägge knäna.

Onsdag 3/8:Gymmet hårt pass armar 35 min, tyska metoden :-)

Torsdag 4/8: Vila.

Fredag 5/8: Löpning 6 km på 39 min. Kändes underbart, inga smärtor. Lugnt och bekvämt jämt tempo. Hade stärkande tankar om hur jag skall träna och äta.
Rockring 30 min.
4 x 1 min plankan.

Lördag 6/8: Löpning 6 km på 39 min.
Armhävningar 3 x 12.

Söndag 7/8: Gymmet 40 min

Jag är igång igen efter semestern! Det funkar ok med knäna. jag väger mer än på länge, jag tror det har med kaffestoppet att göra, jag är supersvullen i hela kroppen men hoppas det skall ge med sig snart.
Vissst är väl kaffet vätskedrivande och nu har jag ju inte fått något. bara att vänta ut att gifterna går utr kroppen.

Nu har jag semester igen fram till på torsdag, ska med Darr ut och Campa så nu blir det troligen inget aktivt motionerande eller hälsokostande.
Hårda tag när jag kommer hem!

För ca 5 år sedan slutade jag att snusa. Det var en tuff match kan jag säga.
Succesivt utan att jag fattat det efter snus-stoppet har jag börjat dricka mer och mer kaffe.
Nu har det gått upp för mig att jag dricker gigantiska mängder, säkert 1,5 liter om dagen!
Helt sjukt faktiskt och det har inte riktigt varit tydligt för mig förrän nu att kaffet blivit en ovana och en snuttefilt. En tröst när jag gör något tråkigt, något gott när jag är hungrig, en kick när jag seg....ja kaffet har tagit över!

I och med insikten om min fula ovana och mitt beroende så beslutade jag mig häromdagen att nu är det stopp!
En morgonkopp får jag ta men sedan blir det inget mer under dagen.
Jag skall dricka vatten varje gång jag tänker på kaffe.
Jag har sedan stoppet haft ganska ont i huvudet men jag är säker på att det går över.

Mina ärade kollegor på jobbet gör allt för att mobba mig :-)

När jag jobbade natt i förrgår så ställde de kaffemuggar överallt i min närhet för att låta mig få inandas de förföriska dofterna och de pepprade också en vägg med fina bilder på kaffekoppar...ja ni ser själva bilden nedan.

I morse när jag kom till jobbet hade kollegan T ställt sin fina kaffeväska tydligt så att det var det första jag såg :-)

Men hur som helst...det är det här jag menar:
Man kan välja hur man ska leva och försöka må som bäst.
Nu skippar jag kaffet förutom på morgonen!

Jag är en van bloggskriverska men inte en van träningsmänniska.
Visst har jag börjat träna lite försiktigt de senaste 3 åren men det har varit stapplande steg.

Nu tänker jag allt mer på det.

Jag vill ta kontrollen över min kropp och forma den så fin och stark som det bara går.
Det här är bara mina egna tankar och önskemål och det låter säkert konstigt för andra men det har vuxit fram under senaste året som ett intresse.
Se vad man kan göra av kroppen?

Ett positivt intresse tycker jag.

Att ta hand om sin kropp. Så enkelt och så självklart.

Ingen kräver det här av mig snarare tycker väl folk att jag börjar bli lite knäpp som ens funderar på sådant här i min ålder.
Jag är ju ändå 41 år.
Kroppen är inte så viktig för många längre...eller så väljer folk att känna så för att det gått över styr och man tappat kontrollen och tron på att man kan fixa till det, man hinner och orkar inte kanske...
Jag anser att man kan! Att man har ansvar att sköta om sin kropp och man måste bara börja där man är och inte ge upp. Kämpa som fan!

Jag har haft en ordentlig tur som ändå inte helt gått ned mig under mina första 40 livsår trots att jag aldrig tänkt en tanke på att träna eller ta hand om kroppen.
Jag tyckte det var naturligt att gå upp 25 kg när jag väntade mina barn, att ligga på soffan och äta praliner.
Egentligen har jag misshandlat den rejält med skräpmat och immobilisering.

Jag har 2 barn, 2 pojkar 11 och 14 år och numera också en bonusflicka på 8 år.

För 2 år sedan träffade jag en man som har en fantastisk kropp.
Han har gåvan av naturen med en låg fettprocent och dessutom väldigt lätt att bygga vackra proportionerliga muskler.

Inte att förringa hans stora arbete han lagt ned på sin kropp under de senaste 20 åren, han har tränat hårt från att ha varit ordentligt mager.

När vi träffades förstod jag inte vad som döljde sig under de tjocka höstkläderna och tur var väl det då kanske jag inte hade vågat närma mig denna man och falla handlöst in i ett innerligt kärleksförhållande.

När vi kramades första gången kände jag att han hade något hårt på magen och tänkte:
Ja ha...han kanske har stomi?
Några människor har ju det och han berättar säkert snart... 
Tanken gjorde mig ingenting alls men det var det jag trodde om hans mage.

Nu var det inte någon stomi utan stenhårda övernaturligt snygga magrutor jag hade känt genom tröjan.
Så ovan var jag av muskler!
Jag fick vänja mig långsamt med hans kropp.

Min underbara numera sambo som jag är förlovad med tycker att jag är så fin som jag är och han ligger inte bakom mina tankar om att även jag kan börja forma min kropp.

Han har dock på  min önskan lärt upp mig inom styrkträning en del det senaste året.
Vi tränar nu tillsammans ca 40 min 3-4 ggr i veckan styrketräning.

Jag var så otroligt svag från början så det var skrämmande och jag är ju ingen atlet ännu men det börjar ytterst sakta hända saker med min kropp och jag börjar lära mig ta i.
 
Mina armar som jag skämts för hela livet som feta med mkt gäddhäng, jag har vägrat att gå i linne t ex har nu börjat formats till starka muskler som jag faktiskt börjar acceptera och tycka om.

Fortfarande har jag ganska hög fetthalt och det är väl det som jag främst skall ta tag i till hösten tänkte jag.
Jag tycker att jag tränar okay och att det är bara att kämpa på i den riktningen, lära sig mer.

Jag kämpar redan ganska hårt med maten men jag har orättvist små resultat av mitt kämpande enligt min man och även mig själv. Mitt mål har varit att nå 56 kg till mina 160 cm men det verkar omöjligt. Jag ligger stadigt på ca 58-59 kg och det känns då som om jag är lite för lös i hullet. Vill bli fastare!

Kosten skall bli höstens stora fråga.

Detr senaste året har jag börjat springa också.
Först förra året på löpband på gymmet och kom till det stadiet att jag sprang 5 km på 30 min.
Sen liksom kom förra hösten och vi var helt slut efter att vi köpt villa och flyttat ihop, renoverat och sålt våra tidigare bostäder.
Jag svällde ut lite eftersom det blev mkt pizza och skräpmat under renovering och stress och landade väl på ca 62 fettkilon, inte tränade muskelkilon. Mådde verkligen inte bra av det.

Nu i januari startade jag igen. Jag köpte ett löpband från ett gym.
Jag bestämde mig för att inleda väldigt långsamt och jag kunde inte heller annat, jag var i dålig kondition.
Jag sprang i januari 1 km åt gången.
I februari 2 km.
I mars 3 km på 10 km/h och i april kunde jag inte längre hålla mig till 4 km utan nu började jag sprinhga både 5 och 6 km.

I maj sprang jag mina första vändor utomhus och snart kunde jag inte hålla mig från att prova att springa en träningsmil.
Sedan blev det att jag beslutade springa åtminstone 2 mil i veckan.... och målet var att komma under 1 tim.
Jag anmälde mig till halvmarathon och midnattsloppet.

En dag i juni när jag sprng till jobbet (jag jobbar som intensivvårdssjuksköterska) strejkade plötsligt knät.
Jag fick stanna och halta de sista kilometrarna till jobbet. Det gjorde ont i ett helt dygn efter det.

Sedan fortsatte det. Varje gång jag sprang gjorde det ont i ett dygn.
Jag vilade på semestern och köpte knäskydd och inlägg till dojjorna.

Nu börjar jag lite sakta igen att springa och där är jag nu.
Denna vecka har jag sprungit 3 x 5 km fast sakta och det har funkat.
Jag får väl helt enkelt acceptera att någon löpare kan jag inte bli men jag tänker göra mitt bästa att motionera med löpning. Jag hatar att ge mig ut men älskar känslan efteråt.

Som sagt här är jag nu.
I början av något.
Jag skall ta bilder på mig och försöka se och känna en förndring.
Det är ju inte så att jag har för avsikt att tävla mrd någon eller så, bara göra det allra bästa av just min kropp! Hålla den stark och kontrollerad och det gör ju inget om den blir lite snygg också.

Är det fler av samma sort som jag där ute? Samma lust att fixa till kroppen lite?

Man har alltid ett val. Välja ett sunt alternativt eller förfalla (vilket för mig skulle gå ruggigt fort).
Det är aldrig försent, nu kör jag!